Tja igen! Jag kan fortfarande efter någon timme sitta och känna av doften av nybakta kanelmuffins sedan jag bakade dem(Andreas och mina specialiteter ;P). De vart 47 lyckade små muffins och de lär sitta perfekt i magen imorgon då vi får besök av mormor och morfar. Även resten av veckan någon gång då Veronica pallar sig hit, troligen på tisdag. Efter det får vi se hur många godingar som finns kvar i burken, antagligen zero.
Jag har redan börjat planera inför kommande dagar med Veronica, planer behövs alltid. Det blir in till stan och handla upp alla våra pengar, beroende på hur vädret ser ut drar vi ut med båten i sjön, solar, äter och har picknick och sedan någon dag måste vi ju dra iväg till werners lanthandel, HAHA, frågan lyder hur många sommrar vi planerat det där? Synd är det att lanthandeln gick i konkurs i höst, men vad gör det? Vi ska banne mig på dem där cyklarna, cykla en mil för att ta oss till platsen iallafall! Något annat mer tragiskt är att våra cyklar invarderats av rost och andra frågan lyder hur det kommer gå att cykla på dem? Vi har ju moppen annars! ;)
Jag hade kunnat döda någon för Martinas röda as balla cykel...Jag kanske kan måla rostet?

Tredje frågan: Kommer vi inte få höra något litet från Andrea på två hela veckor ellöör?